Tro

Hur gör man,
när man tror?

Jag kan se dig så dig tydligt framför mig,
dina ögon glänser som glimrande vattenfall
…jag sköljs över, drunknar…ramlar ned
skummet täcker mina drömmar till sömns…

Jag har förlorat förmågan att se, det som
jag vill se
Som sanden, rinner du snart igenom mig
och inget blir kvar
inte ens mina sandslott…

Jag hade tron ett tag, den var min kärna
men nu växer jag ur intet, ut i bar luft
Blåser bort, till ingenstans…att rota mig…
Jag har inget kvar, inte ens mina illusioner

inte ens en bild av Kärlek…

~ av rabyaah på maj 1, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: