Dold Dans

Mitt hjärtas lust skyms av svarta mantlar
dränker hela jorden i aska och smärta

Jag är levande död
reser mig en stund ibland, 
bara för att lägga mig ner igen

Livet snurrar runt i en evighet,
kastar ständigt sina skuggor omkring mig…

Tro

Hur gör man,
när man tror?

Jag kan se dig så dig tydligt framför mig,
dina ögon glänser som glimrande vattenfall
…jag sköljs över, drunknar…ramlar ned
skummet täcker mina drömmar till sömns…

Jag har förlorat förmågan att se, det som
jag vill se
Som sanden, rinner du snart igenom mig
och inget blir kvar
inte ens mina sandslott…

Jag hade tron ett tag, den var min kärna
men nu växer jag ur intet, ut i bar luft
Blåser bort, till ingenstans…att rota mig…
Jag har inget kvar, inte ens mina illusioner

inte ens en bild av Kärlek…

Kärlek är Fullkomlig Sårbarhet

Jag behöver inte tänka, jag vet att jag är hellre ensam ensam
än
ensam tillsammans

Eagle’s Eyes

You are
.

An eagle’s eye…

and as You
took me
with You

::

High up
and
Far beyond

::

I knew
I really knew

I was falling
into the depths
of an eagle’s eyes…

Beautiful and frigthening
.

You are…

The Beautyful

Dignified, but honest…

The tree revealing its nakedness at fall,
always with the aptitude of standing high and tall

Ordinary, yet exceptional…
Snowflakes lying in masses on the ground,
still waiting to be seen, to be found

Comforting, spreading hope…
Death is replaced by grenery,
a semipiternal scenery

Beauty,
wild and free
In the open,
clear for everyone to see

Beauty, taimed and secluded
Deep within, flourishing,
and in our nature included

The pure souls
Oh, those being sought after!
The believers of Love,
the generous, the kind
The ones who alter the entire state of mind!

The beautyful…

One Love

One love
is
all we need
all we long for
and
it’s right here…

If I
reach
for You
I reach
for Me

If I
ever get to
see You
I will
see Myself

If I
ever felt
Love

.

I felt You..

My Reason

Across these Empty distances

Through those walls and borders

Throughout this entire World

Eternal will continues

 

Even so, at times

Oh most Merciful, most Gracious

I loose patience, hope

Willingness to see beyond

I tell myself, why even care?

Being man, I don’t know if it’s truly fair…

 

I ask myself,

how is it that Hate lives

side by side with Love

How is it that black

blends in with white

How is it that paradox

fits into these frames so well?

Oh, why is it that Shaytan was allowed…

 

Even so, at times

When in the coldest of nights

When in the darkest of hours

Even when I’m ever so filled with doubt

to All and Everyone

You’re still around

Forgiving me, loving me, sending me

Your Eternal Light

Letting me behold,

this glimpse of Your almighty Will

And it’s only for that split second

that I am

 

If I ever doubted Your Will

Oh most Merciful, most Gracious of all

Never loose faith in me

Never loose your hopes in me

This will last for Eternity

This is my only reason

for being

I Waited Once

I waited once,
don’t know for how long
Until time was extending
threadlike arms around me
Tighter and tighter,
around my soul

A swirling Dance
in the dark
Got caught up in the Motion
You had me in
Thought it was my escape
out, and into ecstacy

I Stopped once,
when light entered
the corners of my eye
Saw the darkness and cobwebs,
the Reality
You didn’t see me then,
in that light
but I saw You

I waited once,
but will never again
You wanted me
in Oblivion
Somewhere far away,
where I would be alone
in Delirium

Time is precious,
untouchable,
and transient today
I learnt to witness stillness,
without resorting to fear
and falling deep, deep
into your thin arms

I cut You off,
the strings around my soul!
For I am my own Dancer now,
in a world of hopes and fears
and never-ending Motion…

Hur visionerar ni er Islam makroskopiskt?

Om ni tänker er ett Islamiskt samhälle, vad för inre bilder får ni då? Titeln på tråden är menad att kunna innefatta allt möjligt egentligen, så länge det sträcker sig utanför enbart dig själv som Muslim. Det kan vara helikoptersyn över ett helt samhälle, någon annan kanske får bilder av enbart vissa delar och aspekter, exempelvis interaktionerna människor emellan eller något helt annat. Ni behöver inte beskriva det i helhet heller om ni inte önskar, det räcker med något kort som ni kom att tänka på eller associera till. Vill ni dela med er av era tankar? Det kan naturligtsvis även innefatta rädslor, osäkerheter och omöjligheter! Slutligen, det skulle vara väldigt intressant att försöka se vilka kopplingar det skulle kunna finnas till nuvarande samhällen, vad man tex omedvetet/medvetet ev. plockade bort eller lade till i sin egen vision.

Må Allah(swt) välsigna er.

Wa salaam

O, Allah! Bär mig till din boning där jag hör hemma

som i en nisch 

vilken uppenbarar sig

i ännu en nisch och

går in i en tredje

och i en fjärde

och i en femte

och i en sjätte

och i den sjunde…

vill jag förloras i Dig

som i en dröm där ljuva tider spelas upp 

i bakgrunden av kärlekens toner

där tiden och musiken flätat sig samman,

blivit ett och

går runt runt,

snurrar mig runt

tills tiden försvinner och

musiken rinner

ned för min kind

som en porlande bäck och

upp igen som bubblande förälskelse och

ringlar sig  

runt, runt

kring min själ och cirkulerar i min kropp

tänder den gnista av hopp

som alltid finns, för du finns i oss alla

som flammar upp och värmer

får mig att inneslutas i din svalkande Nåd

känna att jag är droppen

nära att förenas med mitt oändliga hav

dina vågor slår häftigt i mitt hjärta,

ger upphov till en sång

en kedja oändligt lång

av ekon som ljuder dina namn

jag förloras i min älsklings famn

jag vill

följa dina tjänares fotsteg

jag vill

färdas genom eld, genom vatten

genom dagen, genom natten

genom livet

som går i en cirkel som

aldrig börjar

aldrig slutar

letar efter vägen till Dig,

har så långt kvar

att färdas och läras och tränas

innan jag är värdig att kallas

din tjänare

fast jag önskar jag bara kunde bäras hem,

nu

jag är så trött på att leta

efter dig överallt och i alla

vill bara ramla ned

i din klara bäck och

dränkas i din barmhärtighet

som när jag blev till i min moder

när jag vilade i hennes vattenfyllda säck

blundar och ber att du tar mig

till din boning

där stillheten förlamar min

rädslas rastlösa grepp

där inga illusioner

längre kan tas emot

de stannar vid dörren

där sanning är min föda

din kärlek min bädd

vill bäras som av min moder

då jag var ett litet barn och

grät mig till sömns

vill tas till min enda bädd

nu

som finns i din boning

endast där är jag är trygg och

tillfredsställd

 
vill att någon bär mig

nu

dit jag kan slumra

för att vakna

upp

imorgon

i din boning

där jag hör hemma